Klyftan mellan i och u-länder.

14 Dec

Skrivet av: Pontus Gustafsson Sp08a.

 

 

Klyftan mellan rika och fattiga i u och i-länder.

 

Alla vet att det finns skillnader mellan rika och fattiga men hur uppstår dem och hur ska världens ledare göra för att minska dessa klyfter. I i-länder så kan vi prata om fattigdom som självklart finns och den gör många människor i rika länder vardagen svårare att leva i men anledningen att man inte ska jämföra inom i-länder är för att i dessa länder så menas fattigdom med att man inte har en full 3d hd led tv eller en stor bensinslukande maskin. En som klassas som fattig i USA har 25 gånger högre genomsnitts inkomst än i Rwanda. 72 procent av dem som klassas som ”fattiga” inom i-länder äger en bil och en tvättmaskin och 93 procent av dessa äger en färg-tv, 41 procent av dessa har en egen bostad och den vanliga fattiga lever mycket bättre än dem som är fattiga i till exempel Zambia om man jämför levnadsstandard, mat, livslängd och tillgången till vatten och tak över huvudet. Man kan säga att inom i-länder så är den dyraste bilen en status symbol samtidigt som i u-länder så är en häst eller ko en nödvändighet för att överleva. Anledningarna till detta är förstås många och alla har en egen åsikt om hur vi ska få upp levnadsstandarden i u-länder och en teori som en liberalisk debbatör har är att i de provinserna där i-länder uppkommit så har befolkningen fått olika friheter som t.ex. friheten att tänka för sig själv, tänka nytt och arbeta fritt och behålla belöningen av detta arbete. I de länder där detta har införts har resultatet blivit att fler jobbar och skapar en bättre tillvaro för sig själva och sina medmänniskor. Det kan se ut som om människor som bor i södra delen av jordklotet inte är lika intelegenta eller arbetsvilliga som oss som bor på norra halvan men det är inte sant för det är så att dem inte har fått friheten att använda sin intelligens och inte fått friheten att arbeta för sig själva och inte för sin överhet.

 

Om man måste självförsörja sig och sin familj genom att odla till exempel ris eller andra råvaror så kan man inte bara lämna sin familj för att gå och plugga och utbilda sig eller ta ett jobb på en fabrik där man jobbar hårda tider. Man har inte heller råd att misslyckas om man till exempel provar att odla någon ny råvara eller får en dålig skörd med torka, även om man i tex Sverige skulle förlora allt så skulle man ändå få tillräckligt med pengar varje månad för att överleva och troligtvis få sitt liv tillbacka på bana igen. Om samma situation skulle hända i till exempel en fiskare i Nigeria där det handlar om liv och död så skulle troligtvis utgången inte vara så lyckad för fiskaren. Alltså så har vi frihet att misslyckas och tänka fritt.

 

Ett exempel som bland annat ATTAC har att komma med är att 20% av jordens befolkning konsumerar 80% av världens resurser som produceras av människor. Men det som dem organisationerna glömmer bort är att de 20% inte har tagit 80% av resurserna av dem fattiga u-länder utan de 20% som nästan uteslutande är i-länder producerar 80% av resurserna och det är ett enkelt skäl till att statistiken ser ut på så sett.  En storanledning till detta är att vi har ett kapitalistiskt samhälle som har gett sin medborgare möjligheten att pröva sig fram, experimentera och skapa fritt. I världen kan man se många exempel på vad som händer när friheter dras in för medborgare så blir landet mer och mer självförsörjande eftersom om landet har en odemokratisk ledare som lägger ut skatter så går dem pengarna troligtvis inte till saker som skulle kunna göra det bättre för landets medborgare.

 

Ett exempel är Sverige och hur vi har stigit ur fattigdomen. För ungefär 150 år sedan fick Sverige ett liberalt system och under denna långa period så har vi arbetat och själva producerat våran höga levnadsstandard och därför är det inte konstigt att Sverige ligger ungefär 150 år framför många av världens fattigaste länder.

 

källor: Global rättvissa är möjlig, 2001, Johan Norberg, Pocky.

About these ads

5 Responses to “Klyftan mellan i och u-länder.”

  1. sp08a December 14, 2010 at 9:19 am #

    “Det kan se ut som om människor som bor i södra delen av jordklotet inte är lika intelegenta eller arbetsvilliga som oss som bor på norra halvan men det är inte sant för det är så att dem inte har fått friheten att använda sin intelligens och inte fått friheten att arbeta för sig själva och inte för sin överhet.”

    Hur ska man lösa det? Hur ska de kunna få användning av sin intelligens, när de, som du säger, är beroende av jordbruk för att överleva?

    Magdalena

    • sp08a December 14, 2010 at 9:30 am #

      eftersom det flesta u-länder har en diktatur eller en skådespels demokrati så måste man i dessa länder inse att det inte har gått så bra och att dem skulle kunna få en bättre möjlighet att bygga upp sitt lands ekonomi och utbildnings nivå.

      om det finns ett gemensamt arbete i landet där dem som kan drar in lite av sina injobbade pengar till en demokratisk stat som använder dessa pengar till att satsa på utbildning och att bygga upp landets ekonomi så har landet bra möjlighet till att ta sig ur fattigdomen som Sverige gjorde.

      pontus

  2. Anna December 16, 2010 at 9:40 am #

    Pontus, jag har en del anmärkningar – även om jag, liksom du, är en stark förespråkare för liberalismen.

    För det första påstår du i din kommentar att ”de måste inse att det inte gått så bra och att dem kunna få en bättre möjlighet att bygga upp sitt lands ekonomi och utbildnings nivå” – genom demokrati, förmodar jag. Saken är den att de politiskt styrande i dessa länder drar stora förmåner av att ha styrelsesättet på det nuvarande viset. Intresset i att utveckla en demokrati är därmed noll, eftersom det skulle innebära hot mot deras gynnsamma och relativt ohotade position. Trots miljardbelopp i bistånd, gör pengarna sällan någon nytta i dessa länder. Anledningen är tydlig: personerna i maktställning bryr sig inte om sitt folk, utan föredrar att förskingra pengarna så mycket som möjligt för egen vinnings skull.

    Om en utveckling i U-länderna ska se, måste hela styrelseformen rivas upp från grunden och återuppbyggas i en demokratisk riktning med internationella hjälpinsatser. Det här är inga lättlösta problem, se bara på Irak. Lösningen ska heller inte alltid behöva ske genom internationella intrång på andra länders territorium, men många gånger är regimen i länderna så pass starka att inhemska uppror inte är tillräckliga. Idag är möjligheterna att slå ner uppror och tysta olikstänkande mycket mer utvecklade än vad de var förr. Låt oss säga att en demokrati ändå stadgas. Omfattande samhällsreformer måste ske, företrädesvis i en liberalistisk anda. Vi pratar ändå om en period på minst ett decennium innan synliga effekter kommer ge sig till känna. Liberalismen är inte det enskilda svaret, utan måste kombineras med statliga åtgärder som utbildning och sjukvård.

    Det är vidare viktigt att vi inte gör förhastade jämförelser mellan dåtiden och nutidens U-länder. Förutsättningarna och situationerna skiljer sig markant åt. Vad som var en fungerande mall för 150 år sedan, blir tveksam idag. Vi måste framförallt ta de rådande krafterna inom internationell politik och ekonomi i beaktelse. Jag är övertygad om att vi besitter de resurser som krävs för att hjälpa världens fattiga länder att resa sig ur sin misär. Vi har gjort en del projekt, en del bra och en del mindre bra (biståndspolitiken är ju ett kapitel för sig), men jag är inte så säker på om vi verkligen vill att U-länderna ska bli våra jämlikar. Det är den rådande maktstrukturen som i många avseenden verkat fördelaktig för västvärlden. Den dag U-länderna konkurrerar med oss på lika villkor, kommer vi med all säkerhet förlora en stor del av vårt inflytande. Plötsligt kommer U-länderna kunna sätta press på oss, vi vet att de har resurserna.

    Liberalism är positivt och självfallet bör det tillfalla även dagens U-länder. Det jag velat poängtera är att det finns många motstridiga intressen i detta sammanhang, och att det inte går att implantera liberalism genom ett par enkla förändringar. Regimer i de länder som förvägrar sina samhällen den öppenhet och frihet deras folk förtjänar, kommer inte att ge upp sin makt utan strid. Och vi i västvärlden, kan inte gå in och stötta varje enskilt uppror i de länder som egentligen behöver det stödet. Politiskt sett vore det självmord. Förändringen måste till största del komma inifrån. Det problematiska är, att ju mer tiden går, ju längre efter oss kommer de, och ju mer fattigdom och missnöje som skapas i dessa länder, desto mer extremister och maktåtknipande diktatorer kommer det att väckas och desto svårare blir det att åstadkomma den nödvändiga förändringen. Jag är tveksamt inställd till om vi någonsin kommer få se en värld utan U-länder.

  3. pontus December 21, 2010 at 9:04 am #

    hej Anna, jag är helt medveten om att många av världens bistånd till länder som behöver dem hamnar i ländernas ledares ficka eller blir dåligt satsade på tex militärmakten.

    även Sverige var ett mycket fattigt land för ungefär 150 år sedan men några av många anledningar till att Sverige kom ut ur fattigdomen var att befolkningen jobbade för varandra med hjälp av en första liten skatt och att det skapades skydd för folk som ville utbilda sig och arbetslösa, och genom satsningar på utbildning och välfärd när man har dem resurserna.

    för u-länder som vill komma ur fattigdomen så finns det bara mallan som är gjorda av erfarenheter från andra länder som gjort samma sak. eftersom u-länder ligger ungeför 100-150 år bakom i-länder så skulle troligtvis grunden för metoden att komma ur fattigdommen vara densamma.

    jag tror att om u-länder börjar fokusera mera på handel med våra handelspartner så tror jag att vi inte ska vara så oroliga eftersom vi har olika exportvarorm, och precis som du säger så har dem resurser men inte likadana resurser som vi i Sverige. om dem får upp sin handel till att blir så framgångsrika i det så att man stärker sin ekonomi. om det händer så kommer länder som Sverige slippa betala miljard bistånd till dessa länder och då kanske länder som Sverige tjänar i på lite konkurrans.

    jag håller med fullständigt om att detta är en mycket mycket svår fråga och det jag har velat få fram i detta arbeta är att alla förendringar börjar med ett steg och dem stegen som jag lade fram i detta arbete är bara dem grungläggande stegen för att ett land ska kunna få möjligheten att bli självständigt och komma ut ur fattigdomen.

    Pontus.

  4. Richard Falk January 10, 2011 at 11:39 am #

    hej Pontus, du jämför med västvärlden och dess kapitalistiska aspekt. Tror du inte att dessa u-länder skulle gynnas utav att följa samma utvecklings spår och att förnya deras politiska samhälle så som många västerländska länder gjort i sin historia, med det menar jag exempelvis skiftningen bland Europas länder från att vara majoritetiskt odemokratiska monarker till att vara ”demokratiska” parlamentariska länder. Det jag vill komma fram till är alltså vore det inte bäst för landet om de först förbättrade landets villkor?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

%d bloggers like this: