Patentbefriade läkemedel?

1 Dec

Av Anna Nordlander ( jag vet tyvärr inte hur jag inför korrekt källhänvisning på min dator)

Sjukdomar och epidemier sprider sig som en löpeld över världens fattigaste länder och hotar hela nationer till krisläge. Åkommor som sedan decennier lätt kan botas i västvärlden, kan i ett U-land innebära döden. Uppskattningsvis 60 miljoner människor har därtill drabbats av hiv/aids utan några direkta möjligheter i dagsläget att tillfriskna. (http://www.actionaid.se/omraden/hivaids/?utm_source=google&utm_medium=cpc&utm_term=aids&utm_campaign=actionaidgrants&gclid=CKvWxtWcyKUCFdgq3godrxY5YA) Med anledning av detta har det höjts kritiska röster till den nuvarande patentlagstifningen som lagstadgats enligt WTO:s TRIPS-avtal ,där det ger nyinnovatörer rätt till 20 års patent på sin upptäckt – däribland läkemedel. I praktiken innebär det att det företag som skapat ett nytt läkemedel har monopol på detta fram till dess att patenträtten upphör.

Till följd av de skyhöga medicinkostnaderna har världens fattigare länder ofta inte råd att köpa dessa. Det hävdas således att företagens egenintresse i ekonomisk vinning prioriteras före människors rätt till liv och att vårt kapitalistiska västerländska synsätt har försatt en stor del av den tredje världen i en direkt akut kris. Krav ställs på att avskaffa patentlagstiftningen och istället inrätta ett fritt system där andra företag ska tillåtas kopiera läkemedlen i syfte att hålla priserna nere och möjliggöra för världens fattiga länder att äntligen få tillgång till de läkemedel de behöver. Detta skulle inte endast skulle vara gynnsamt för det allmänna hälsotillståndet, utan även för ländernas möjligheter att utvecklas framåt.

Jag vill ändå påpeka patentlagstiftningens nödvändighet. Att forska fram ett läkemedel tar oftast flera år och är därtill vanligen ett mångmiljardprojekt. Vilken forskningsgrupp skulle offra all denna tid och alla dessa pengar om de inte fick betalt för arbetet? Att upphäva patentlagstiftningen skulle riskera leda till en avstanning i läkemedelsutvecklingen på grund av kopieringen. Detta skulle vara förödande eftersom vi i så stor utsträckning är beroende av nya forskningsresultat. Samma personer som kritiserar patentlagstiftningen påpekar vidare ofta problemet med att den största delen forskning sker kring västerländsktrelaterade sjukdomar, och inte kring de sydländska. Det är givetvis orättvist, men vad pekar på att forskarna plötsligen skulle intressera sig mer för att hitta botemedlet till de sydländska sjukdomarna när de inte ens längre skulle få betalt för det?

Vi har egentligen två problem. Ett: en döende befolkning i västerländerna som kräver medicinering för att kunna överleva. Två: forskningsverksamheter som kräver vinst på sin forskning. Även om forskning ofta stöds av exempelvis statliga medel, privata finansiärer och EU (sweden.gov.se) frångås inte det faktum att företagen fortfarande behöver (och begär) få in pengar för sina läkemedel. Eftersom det vidare onekligen ligger i de starka och rika ländernas intressen att bibehålla en patentlagstiftning, kan vi nog knappast förvänta oss en total avreglering på området – även om det utmanar de humanistiska idealen.

Trots att jag vill värna om patentlagstiftningen på läkemedel, anser jag samtidigt att dagens situation är ohållbar och bör åtgärdas. Idag står tvångslicensering inskrivet i TRIPS-avtalet, vilket innebär att ett land kan tillåtas att tillverka ett patentbelagt läkemedel under en begränsad tidsperiod om situationen i landet anses vara synnerligen krisartad. (http://www.forumsyd.org/upload/tmp/glufs/handel/WTOTRIPS.pdf) Denna inskränkning i patentlagstiftningen har dock visat sig vara praktiskt otillämpbar. Inga sådana licenser har utfärdats, vilket mycket bottnar i U-ländernas underlägsenhet gentemot I-länderna. Mitt förslag är att undersöka möjligheterna till att inrätta en slags fond som ska finansiera U-länder läkemedelkostnader. Exempelvis skulle 1 % av ett visst antal länders årliga BNP kunna skänkas till denna fond, till vilken behövande länder sedan skulle kunna vända sig och ansöka om pengar. Det skapar förstås en del frågetecken, som exempelvis vilka stater som skulle ingå i denna fond (några av staterna i WTO, FN eller något helt nytt organ?), eller vem som skulle godkänna eller avslå ansökningar. Det allra bästa vore förstås om U-länderna själva kunde få medel och kunskap till att forska fram läkemedel. Det skulle innebära en ofattbar vinst för dem med tanke på att de sitter inne på så gott som alla de växter och grödor som utnyttjas av de västerländska läkemedelsföretagen. Den dag detta sker, lär inte de ledande medlemsstaterna i WTO längre hålla så hårt om TRIPS-avtalet.

2 Responses to “Patentbefriade läkemedel?”

  1. Fredrik Pettersson December 16, 2010 at 9:32 am #

    Hur ser du på utmaningen av de humanistiska idealen som du skriver om? Hur långt kan företagens vinstmaximering och kapitalackumulering drivas utan att det blir orimligt tycker du?

  2. sp08a December 20, 2010 at 3:42 pm #

    Jag tycker jag har besvarat det, men för all del.

    Detta är givetvis den största utmaningen och jag tycker det är fel att en stor del av befolkningen lider av onödigt många sjukdomar, som skulle kunna botas eller åtminstone lindras. Samtidigt tycker jag det är fel att många av dessa länder styrs av diktatorer som stoppar mycket av de pengar som hade kunnat finansierat medicinen i egen ficka istället. Sen handlar det om praktiska störningsmoment också, som distribueringsförmågan exempel. På många platser har fordon svårt att ta sig fram, delvis på grund av en kass infrastruktur och delvis på grund av plundrare och andra ibland vapenbärande personer längs vägkanterna.

    Det enkla svaret hade legat i att andra länder bekostar civilbefolkningens medicinkostnader, som inte ska behöva straffas för sitt lands regims undermåliga arbete, och dela ut medicinerna via flyg. Men det står två intressen mot varandra: humanitärt vs ekonomiskt. Det är två starka och tunga intressen. Man kan tycka att det humanistiska bör väga betydligt mer på vågskålen, men så enkelt är det inte i en tid av ekonomisk drivkraft och nödvändighet.

    Vi bör anordna fler projekt i syfte att samla in pengar för att tävka u-ländernas medicinkostnader, för medicinerna kommer aldrig att ges ut gratis. Tevesändna galor, frivillighetsprojekt, produkter eller tjänster vars förtjänst går till en särskild fond.

    Om du vill ha ett högst personligt svar på frågan, så skulle jag säga att det blivit orimligt för länge, länge sen. Men det är inte jag som styr. Det gäller att ta omvägar förbi kapitalismens baksida.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: