Mängden med argument mot globaliseringen kan verka övertygande för den oinsatta. Exempelvis skriver Amercia Vera-Zalvala om hur de multinationella företagen har en så ekonomiskt stor roll att de har kraften att påverka hur länder agerar och vem de handlar med, dessutom hur de gång på gång utnyttjar frånvaron utav arbetsrätten vi har i västvärlden. Men det hon bortser ifrån att skriva är hur de onda multinationella företagen dessutom har de mest teknologiska fabrikerna och är de som har den högsta miljöstandarden och bästa arbetsförhållandena utöver allt detta så har de människor som arbetar åt dessa företag c:a 30% högre lön än medelinkomsten i utvecklingsländernas inhemska företag.[1]. Såhär är det med många anti-globaliseringsargument. De tvingar fram en negativ syn på globaliseringen genom att visa vinklad fakta, och inte visa den fullständiga bilden utav dessa företag.
Faktum är att den största andelen människor som är emot globalisering står till vänster i politiken vilket är paradoxalt med tanke på hur folk på vänsterkanten ofta argumenterar för ekonomisk jämlikhet. Självklart ska vi försöka hjälpa utvecklingsländerna ur det träsk bland räntor och lån och arbetslöshet de hamnat i och självklart ska vi förbättra deras arbetsförhållanden och den allmänna välfärden i dessa länder. Men kan vi verkligen göra det genom politiska restriktioner där företagen ska bli uppmålade som syndabocken och grunden till allas misär? Där multinationella företag utses som boven i det hela och anses utnyttja arbetarna i nästan slavliknande förhållanden. När man bedriver en politik där man vill sätta stopp för företag att etablera sig i dessa utvecklingsländer så är det väl inte mer än troligt att om företag inte kan etablera sig i länderna och folk inte kan ägna sin tid med något annat än naturhushållning att klyftorna mellan inkomsterna och länderna endast ökar.
Att folk inte ser vilken inverkan deras politiska ideologier och demonstrationer har på ett land där befolkningen lever i misär och arbetslösheten skjuter i höjden är för mig skrämmande. Länder med en befolkning som lever i dessa förhållanden kan inte hållas tillbaka utav politiker och fler restriktioner. Ett land som detta måste låtas friheten att handla och skapa arbeten. Och företagen måste kunna tillåtas etablera sig i dessa länder för att skapa fler jobb och för att skapa bättre arbetsförhållanden. Friheten är nyckeln ur fattigdom och misär. Genom frihandel skapas fler jobbmöjligheter och möjligheten att handla och konkurrera med andra länder.
Men att sanktionera det västländska jordbruket och fisket för att konkurrera ut u-ländernas inhemska företag, att rätta upp en handelsblockad emot länder och beskatta länder utifrån som EU gör är allt globaliseringen strävar emot! Detta är ett prakt exempel på hur dåligt det kan gå för människor när politiker har för mycket makt och får bestämma för mycket angående pengar, jobb och valutor. För att kunna bibehålla en stabil marknad i världen måste EU sluta upp med all dess trams och dra ur pluggen och sakta men säkert låta den livlina som understött allt detta tvina bort eller åtminstone reformeras.
Enligt mig gynnas alla länder utav den globalisering vi har idag och den globala marknaden. Länder som innan skulle vara totalt isolerade kan nu handla med länder på andra sidan jorden. Människor har möjligheten att handla med varandra på ett likt plan, men politiker måste sluta försöka styra den globala marknaden och länders utveckling.
Av: Richard Falk
[1] Från Johan Norberg i Globalrättvisa är möjlig. Sida 42 rad 11.
globaliseringsbloggen 
Hur ser du på att ojämlikheten bevisligen ökat (klyftorna har blivit större) samtidigt som många, framförallt i Asien, lyft sig ur fattigdomen med hjälp av handel?
Som svar till fredriks fråga.
Att klyftor mellan rika och ”fattiga” ökar är något som alltid kommer att finnas och är något som människor och politiker kommer att behöva acceptera. Klyftorna mellan i och-uländer blir visserliggen större om man bara väljer att se på ett dilemma eller i det här fallet något som är helt orelevant. (Detta är något jag försökt sträva att förändra, dvs den trångsynheten hos människor att endast fokusera sig på en bit i den hela frågan). Som svar nu till att klyftorna ökat så är det inte på grund utav att i-länderna tjänar mer och mer på u-ländernas misär utan på gtund utav det ökade pengar flödet som skapats utav fler jobb, så även om de rika blir rikare blir också de ”fattiga” rikare.
Tja Rickard. Bra post!
“Att folk inte ser vilken inverkan deras politiska ideologier och demonstrationer har på ett land där befolkningen lever i misär och arbetslösheten skjuter i höjden är för mig skrämmande.”
Visst är det? Teori och praktik gå liksom inte ihop för socialismen.
“Länder med en befolkning som lever i dessa förhållanden kan inte hållas tillbaka utav politiker och fler restriktioner. Ett land som detta måste låtas friheten att handla och skapa arbeten/…/Friheten är nyckeln ur fattigdom och misär. Genom frihandel skapas fler jobbmöjligheter och möjligheten att handla och konkurrera med andra länder.”
Absolut. Huvudet på spiken – paradoxal deluxe – staten orsakar misären som den påstår sig avhjälpa.
“För att kunna bibehålla en stabil marknad i världen måste EU sluta upp med all dess trams och…”
Ja tack! Bort m EU och dess protektionism, köpmannafördelar, tullar, anspråk på marknader, gigantisk svällande koloss skulle vara ett steg på vägen mot en fredligare värld.
Tack Colle för din kommentar. Det känns roligt att höra så positiv respons samt någon som håller med ens egna uppfattningar och åsikter.
Hej igen, R!
Det är väl inte bara så att man måste acceptera saker som är om man kan göra något åt dem? Enligt den logiken måste man ju acceptera själmordsbomabare också!
Denna fråga grundar sig i stortsett med att lönerna mellan låg och höginkomsttagare ska utjämnas. Då lyder min fråga, till vilken grad? Ska det utjämnas helt och hållet så det inte finns några klyftor alls?
Är detta möjligt för det första, och kommer folk att hålla med om detta?
Det jag försöker komma fram till är alltså, är det rimligt och logiskt att alla löner i världen mellan i och u-länder skall utjämnas. Mitt svar på detta är då självklart nej.
När det gäller självmordsbombare så gäller det att dra samma frågeställning. Är det rimligt eller logiskt att vi ska tilllåta självmordsbombare? Ännu en gång lyder mitt svar absolut nej.