Av Anna Nordlander
Som en tydlig konsekvens av bland annat koloniseringen, har världen uppenbarligen indelats i vinnare (väst) och förlorare (delvis öst samt syd). Medan vår del av världen hejdlöst har expanderat och utvecklats, har den andra delen hamnat på efterkälken. I och med att teknologin och vetenskapen ständigt utvecklas i ett rasande tempo, har skillnaderna på sina håll blivit allt mer markanta mellan de utvecklade och de outvecklade länderna. Orsakerna bakom detta är troligtvis flera och mycket problematiska, och är inte vad jag ämnar diskutera i det här inlägget. Jag anser det angeläget att prata om terrorismen som en tänkbar följd av globaliseringen. I syfte att begränsa mig, kommer jag inte tala om de europeiska terroristgrupperna (ETA och IRA) då de inte riktar in sig på utländska mål, utan istället fokusera på de islamistiska terrorgrupperna, allmänt hållet.
De islamistiska terroristgruppernas baser är till största del belägna i Mellanöstern, även om det finns fästen även i andra områden. Det aktuella exemplet Luton i London är ett sådant tillhåll som finns på europeisk mark. De flesta grupperna är icke-statliga vilket gör dem svåra att kartlägga. Dessa terroristgrupper, med al-Qaida och Hizbollah i täten, präglas vanligen av starka aniväst-värderingar och strävar efter att bekämpa västerländska influenser i östvärlden. [1] De önskar även etablera ett muslimskt teokratistyre i sin del av världen, och somliga anser att de bör bedriva ”jihad” gentemot oss religiöst otrogna i väst, med slutmål i en total muslimskt styrd värld. De uttrycker en hätsk avsky gentemot väst och ser det som sin plikt att frigöra sig från oss och våra värderingar, som vissa fundamentalister anser vara inbegripna med Satan.
Tidigare var Mellanöstern världens knytpunkt för handel, men den förflyttades sedan allt längre västerut. Under kolonitiden tog många av de västerländska staterna de österländska i besittning, och därmed var en ny världsordning stadgad. De västerländska erövrarna tvångsinförde socialistiska och kapitalistiska styrelsesystem, som efter självständigheten totalkollapsade. Många av islamisterna hävdar att de muslimska samhällenas misslyckande är orsakat av dessa västerländska impulser som betytt att de har avvikit från islams raka och sanna väg. [2]Ett hopkok av suveränitetens kränkning (västerländska aktioner på mellanöstiskt territorium samt den vedertagna uppfattningen av att väst både stöder och agerar endast i de stater vi har intresse av – som Saudi Arabien och Irak), missnöjet med den rådande världsordningen och allmänna sociala faktorer kan nämnas som sannolika orsaker till uppbådandet av frustrationen. Extremister kan födas som en följd av denna frustration, och uppmuntras av interna ledare som motiverar aktivt agerande i religionens (falska) namn med belöningar (exempelvis gemenskap) och bestraffningar (exempelvis hot). Få förefaller ens ha öppnat Koranen, men åberopar trots det dess namn som försvar för sina handlingar.
Jag anser oss befinna oss i en ny politisk era, där religiösa terrorangrepp på utländska mål har blivit ett reellt hot. Nu måste vi kunna möta detta för att bryta trenden och förhindra att nya extremister ges spelrum. Ett stort ansvar åligger imamerna runt om i världen, som ska predika islams sanna lära och öppet fördöma attentat som felaktigt påstås vara påbjudna i Koranen. I Sverige bör Säpo givetvis ges möjlighet till att signalspana. Personer som av allmänheten uppfattas befinna sig i riskzonen för religiös extremist uppmärksammas vid tidigt stadium och bemötas av hjälpåtgärder. Vi ska fortsatt vara öppna för omvärlden och inte utesluta muslimska människor på grund av rädsla för något majoriteten inte representerar. Det blir kontraproduktivt – om fler personer med utländsk bakgrund uppfattar socialt utanförskap, kommer det då inte leda till mer missnöje och, för att hårddra det, i förlängningen mer extremism? Detta är alla viktiga delmål, men i slutändan handlar det om att göra världen mer likvärdig på vågskålen. Det kommer alltid finnas orättvisor, så ambitionen får bestå i att försöka göra dessa så små som möjligt så att de personer som vill utöva praktisk extremism känner att de har mer att förlora än att vinna på terrorangrepp – livet ska värdesättas mer än döden.
globaliseringsbloggen 
men om likvärdigheten du talar om inte är rimlig då? jämför gärna vår levnardsstandard med Sudan (som har en stark koppling till muslimsk terrorism). om det ligger något i att vi har tagit deras saker (koloniseringen) och nu får skylla oss lite själva för att de är förbannade? hur stort ansvar har vi för att utjämna villkoren?
Likvärdigheten ska väl ändå ses som ett mål, är det inte exakt det som alla internationella insatser vill uppnå? Jag säger inte att det är möjligt, men det är en ambition.
Vi har ett visst ansvar, men bördan ligger inte enbart på våra axlar. Väst har inte medel för att genom ett trollslag inrätta demokrati och fred i hela världen, även om vi gärna vill tro det. Viljan måste komma innifrån, och vi bör i den mån vi kan stötta de grupper i länderna som vill verka för en demokratisk utveckling. Samtidigt måste vi akta oss för att vara för iblandade, alla angelägenehter är inte våra och vi kan inte, som jag skrivit tidigare, gå in med militär styrka vart helst det passar oss – även om det är för ett gott syfte. Det är en svår balansgång.
Väst är inte allsmäktig och alla världens bördor åligger INTE vårt ansvar att reda ut. Vi har förvisso i vissa hänseenden bidragit till somliga situationer runt om i världen,och i de fall vårt ansvar entydigt kan pekas ut, bör vi förstås agera.